Jag har bestämt mig för att försöka sammanfatta utvalda delar av det vi tränat under en vecka, eller t.o.m. ett pass. Framför allt är det som en slags minnesanteckning för er som tränar, men förhoppningsvis finns intresseväckande detaljer även för andra.
Vecka 11 är en bra startpunkt, då vi har tränat munadori. Kobayashi Dojo har nämligen mycket lite av katadori, och greppar också munadori över ena bröstet på höger eller vänster sida, och inte i mitten på keikogins slag. Därmed fyller munadori i mångt och mycket en liknande roll som katadori. I zagi (suwariwaza) examineras det enskilt på dannivå, så också i kombination med menuchi eller i tantodori med grepp om axel och hot med kniv fram- eller bakifrån (mae/ushiro kara tsukeru).
Vi har utforskat endast två tekniker, iriminage och nikyō. Med iriminage var fokus på de olika sätten att hantera munadori. Statiskt eller i flytande form, även med atemi på underarmens insida. Vi tittade närmare på det så viktiga första insteget som är kritiskt såväl i tachiwaza som zagi för att hamna rätt i relation till uke. En viktig punkt som fick ta lite extra tid var också själva avslutet på iriminage. Exakt hur tar vi balansen, och vartåt kastar vi? Ōsensei pratade om ”tetsu no wa”, att vi formar en järnring, vilket är ett uttryck för att vi fokuserar vår kraft på insidan av armarna. Men vi använder vi också utsidan, tegatanasidan, och det är inte alltid helt självklart hur vi som nage förflyttar kraft mellan ut- och insida, och även från ukes extremiteter till centrum och tillbaka utåt igen. Ett område som kan ta många år att börja hitta rätt i.
Med nikyō studerade vi hur man behöver röra sig för att komma runt greppet i dräkten och positionera sig för att kunna applicera tekniken korrekt. Både hur och när kroppen behöver anpassa sig för att hitta rätt kontaktyta gentemot ukes L-formade underarm och hand. Vidare tittade vi på tre variationer som Kobayashi-sensei gärna undervisar som en följd. Den första med grepp underifrån, den andra hur vi hanterar en höjd armbåge från uke. Vi avslutade med hur vi kan göra nikyō utan sedvanlig koppling till nages bröst och vi istället tar stöd av vår egen panna.
Då det är jo-månad har vi också gått igenom samtliga jō awase. Nedan finns en film där Hiroaki och Kaho Kobayashi går igenom dem med samtliga av de viktiga punkter jag undervisat. Som jag nämnt är det flera av dessa som ändrats eller missförståtts och det kan vara lite vanskligt att leta material, men den här är utmärkt. Och kom ihåg, det är awase som är i fokus, samtidigheten, synkroniseringen. Det är inget före eller efter, ingen reaktion och motreaktion. Bara sammansmältning av rörelser.